Jag hade pratat med min son om att tälta ett tag och igår blev det äntligen av. På eftermiddagen gav vi oss iväg till brorsan, lånade tält och liggunderlag. Det var skinande sol och nästan +20C så allt var perfekt. Jag tänkte att Dalby stenbrott blir pli plats för där finns det spännande natur där vi kan vandra och leka för att sedan hitta en tältplats. Det visade sig att vi var inte de enda som tänkte så. Varenda grillplats och bord var upptagna av glada människor som njöt av värmen. Några tog t.o.m med ett dopp. Jag hade badkläderna med mig men det var lite för kallt. Jag och Leo tog i alla fall en tur runt stenbrottet för att undersöka om det fanns någon bra tältplats. Medan vi letade efter en plats träffade vi på en riktig kul filur, en Spillkråka som satt och jobbade.

Spillkråka - Dalby Stenbrott from Sasha Vinčić on Vimeo.

Jag insåg att det finns en stor risk för att det inte kommer vara tillräckligt lugnt att tälta här så jag förberedde Leo på att vi skulle åka till en annan skog. Men innan vi gav oss iväg fick det bli lite kvällsmat, färdiggrillad kyckling, bröd och grönsaker. Det är så gott att äta i naturen, speciellt med fingrarna. Det började snabbt bli kyligare så vi tog på oss varmare kläder innan vi begav oss till Häckeberga naturreservat. När vi passerade Häckkeberga sjö och slott svängde vi av till en liten parkering och tog våra saker och begav oss in i skogen. Det första vi såg var en enorm myrstack som vi tittade på lite närmare men lämnade den innan myrorna attackerade oss. Vi fortsatte en bra bit in i skogen innan jag hittade en plats vid en glänta. Under kvällen hade jag lärt Leo vad som kännetecknar en bra tältplats. Så han visste direkt att detta var vår plats, lite upphöjd, rak och platt. Vi rensade bort kottarna och satte upp tältet. Leo la ut liggunderlagen så de kunde blåsa upp sig själva. På väg till Häckeberga hade vi stannat på ICA i Genarp och köpt lite mellanmål, vilken glädje det blev när han fick höra “välj precis vad du vil”. Han valde sina favoritkakor, mini kanelbullar.

Nu tog vi en sista kanelbulle innan det var dags att borsta tänderna och lägga oss. Inne i tältet kunde vi höra full orkester i naturen, fåglar sjöng, flygplan flög, bilar körde förbi. Men när solen gick ner la sig tystnaden över skogen. Hade jag inte blivit väckt av mobilen så hade jag nog sovit men nu låg jag och lyssnade på tystnaden. Det var underbart att kunna höra barren falla. Ju längre natten gick desto mer stängde jag min och Leos sovsäck för att på morgonen endast ha näsan utanför och den var inte varm. Jag vaknade av att en tupp gal någonstans långt borta och en stund senare kom naturens orkester igång och flygen började lyfta från Sturup. Kort där efter väckte jag Leo, klockan var bara halv sju, vi låg kvar en bra stund och lyssnade på alla ljud.

Innan vi packade ihop blev det frukost i tältet, mackor med Leos favoritmarmelad från Dana och färska jordgubbar. Det krävs så lite för att göra någon glad och jag var verkligen glad att täckningen var så kass så internet inte fungerade så jag kunde fokusera på rätt person.